Hon mår dåligt, det får mig att må dåligt =(
Jobbigt att se sin flickvän må dåligt, försöker hjälpa till med så mycket jag kan för att hon ska må bra men så kommer plötsligt illamåendet, yrseln och tröttheten... Känner mig otillräcklig när jag inte kan få henne att må bra o det känns faktiskt skit!! Jag vet ju varför hon mår dåligt men jag hoppas ändå att jag ska kunna avlasta henne med så mycket jag kan för att hon ska må bättre men ändå går det inte... frustrerande och jobbigt att se när hon mer eller mindre plågas :( Hade inte riktigt med det här i beräkningarna och hoppas för hennes skull att det blir lättare snart. <3
I morse kollade vi läget med Angelsound apparaten igen och försökte räkna hur fort hjärtat slår :)
Vi lyckades efter några försök få ungefär samma resultat och det hamnade runt 154 slag/min
Det sägs att pojkar har runt 140slag/min och flickor runt 150 men det stämde varken på Thea eller Jasmine så vi får väll se vad det är för en lurig liten sak som kommer ut :)
Själv är jag hur nervös som helst inför allt som kommer, sist tog jag det hela med en klackspark så var det klart men den här gången känns allt anorlunda... Kanske har jag börja tänka anorlunda eller också beror det på de små komplikationerna som varit, ändå är jag övertygad om att allt kommer gå jätte bra så jag vet inte riktigt vad jag är orolig över! Blandade känslor.. Rädd att nått ska hända Elin, Rädd att nått ska hända lilla-ru, allt kommer gå bra, Lilla-ru mår bra, Lilla ru kanske inte mår bra, Elin mår bra, Elin mår dåligt osv osv.
Själv mår jag ju precis som vanligt fysiskt men psykiskt är det faktiskt ganska påfrestande och till råga på allt har jag börjat sova dåligt igen och det gör knappast saken bättre eller också är det av just den anledningen jag inte kan slappna av helt.
Hittills har veckorna gått fort så jag hoppas resten också gör det så vi kan mysa med vår Lilla-ru utan att någon av oss ska behöva må dåligt!!
Tack för alla gratulationer och lycko önskingar :)
//Peter aka Pappa-ruu
I morse kollade vi läget med Angelsound apparaten igen och försökte räkna hur fort hjärtat slår :)
Vi lyckades efter några försök få ungefär samma resultat och det hamnade runt 154 slag/min
Det sägs att pojkar har runt 140slag/min och flickor runt 150 men det stämde varken på Thea eller Jasmine så vi får väll se vad det är för en lurig liten sak som kommer ut :)
Själv är jag hur nervös som helst inför allt som kommer, sist tog jag det hela med en klackspark så var det klart men den här gången känns allt anorlunda... Kanske har jag börja tänka anorlunda eller också beror det på de små komplikationerna som varit, ändå är jag övertygad om att allt kommer gå jätte bra så jag vet inte riktigt vad jag är orolig över! Blandade känslor.. Rädd att nått ska hända Elin, Rädd att nått ska hända lilla-ru, allt kommer gå bra, Lilla-ru mår bra, Lilla ru kanske inte mår bra, Elin mår bra, Elin mår dåligt osv osv.
Själv mår jag ju precis som vanligt fysiskt men psykiskt är det faktiskt ganska påfrestande och till råga på allt har jag börjat sova dåligt igen och det gör knappast saken bättre eller också är det av just den anledningen jag inte kan slappna av helt.
Hittills har veckorna gått fort så jag hoppas resten också gör det så vi kan mysa med vår Lilla-ru utan att någon av oss ska behöva må dåligt!!
Tack för alla gratulationer och lycko önskingar :)
//Peter aka Pappa-ruu
Dags för en uppdatering!
Får väll försöka bättra oss med att uppdatera här på bloggen nu när det äntligen finns lite läsare! :)
Sen sist har vi hunnit med ett inskrivnings samtal på MVC.
Det var en hel del information & papper, jag har tydligen inte full immunitet mot röda hund. Detta upptäcktes då mina rutinmässiga blodprover inför inskrivningen togs.
Detta betyder alltså att OM jag får Röda Hund (vilket inte är så troligt) men OM, så är det stor risk för fosterskador medmera. Man får som gravid inte bli vaccinerad, så nu ska jag få gå iväg och ta extra blodprover under graviditeten för att hålla det under uppsikt, och sen när bebisen är född så får jag väl vaccinera mig på nytt mot röda hund :) Rubella vaccin eller vad de nu heter. Typisk att jag som lider av sån nålfobi ska få råka ut för alla extra provtagningar & vaccin! :)
En timmes babbel gav nog inte mycket mer än såhär! :)
Nu ska vi inte tillbaks till MVC förän v.25. Så det är ett tag kvar!
Men innan dess ska vi ju på rutinultraljudet, den 19e maj. Så just nu är det väll det att se fram emot!
Tack så mycket för alla gratulationer!!
// Mamma Ru
Hjärtljuden!
Bebisens & mitt hjärtljud med ett litet bildspel.
Sista bilden är en bild där figuren är ungefär lika stor som bebisen i magen är precis just nu! :)
Dagen innan alla vet :)
Veckorna har hittills gått väldigt fort, känns som det inte är alls längesen vi fick reda på att Mamma-ru var gravid och då kändes det som en evighet tills vi tänkte berätta för alla men nu helt plötsligt är det dags :)
I fredags var vi på kub testet och fick med oss en liten bild på vår skatt, h*n låg stilla och var jätte duktig under hela undersökningen, barnmorskan tyckte det var jätte roligt för h*n låg precis rätt "som taget ur en bok" :)
Lilla ru låg och vickade lite med benen, hjärtat tickade och all nervositet var plötsligt som bortblåst... Så skönt att se att h*n mådde bra och levde där inne!
När vi kom hem framkallade vi korten och gjorde vykort av dom som vi nu skickat ut till de närmaste Farmor,Farfar,Mormor,Morfar, Fastrar och mostrar osv så imorgon kommer förhoppningsvis alla få varsitt kort :)
57mm från huvud till rumpan!!
Ungefär såhär stor :D
Igår kväll provade vi Angelsound apparaten igen, Mamma-ru letade som besatt efter lilla rus hjärtljud, det slutade med att hela magen var kletig av blågel så jag fick hoppa in o leka barnmorska... En klick blågel senare så hörde både jag och Mamma-ru det fantastiska lilla hjärtat som pumpade där inne :) Vi ska spela in ljudet idag och lägga upp det här på bloggen imorgon så ni får höra ;)
Dags för lite frukost!
//Pappa-Ru
I fredags var vi på kub testet och fick med oss en liten bild på vår skatt, h*n låg stilla och var jätte duktig under hela undersökningen, barnmorskan tyckte det var jätte roligt för h*n låg precis rätt "som taget ur en bok" :)
Lilla ru låg och vickade lite med benen, hjärtat tickade och all nervositet var plötsligt som bortblåst... Så skönt att se att h*n mådde bra och levde där inne!
När vi kom hem framkallade vi korten och gjorde vykort av dom som vi nu skickat ut till de närmaste Farmor,Farfar,Mormor,Morfar, Fastrar och mostrar osv så imorgon kommer förhoppningsvis alla få varsitt kort :)
57mm från huvud till rumpan!!
Ungefär såhär stor :D
Igår kväll provade vi Angelsound apparaten igen, Mamma-ru letade som besatt efter lilla rus hjärtljud, det slutade med att hela magen var kletig av blågel så jag fick hoppa in o leka barnmorska... En klick blågel senare så hörde både jag och Mamma-ru det fantastiska lilla hjärtat som pumpade där inne :) Vi ska spela in ljudet idag och lägga upp det här på bloggen imorgon så ni får höra ;)
Dags för lite frukost!
//Pappa-Ru
Systrarna vet om!
Båda storasystrarna är informerade om Lilla ru.
Och idag har vi skickat iväg vykort till våra föräldrar och syskon med bild från dagens ultraljud :)
Skrev en liten hälsning med såklart så på måndag lär nyheten vara utspridd!
Thea vill ha en lillebror och Jasmine vill ha en lillasyster bara..
Vi får väl se vem som blir nöjd/missnöjd ;)
Själv gissar jag att båda kommer bli stolta systrar till den lilla oavsett om det blir det kön som de hellst önskar eller det motsatta!
Första fotot av lilla liten!
Idag var vi i Karlstad och gjorde ultraljud för KUB-testet.
Vi fick lågrisk, kul att se den lilla, idag var h*n dock väldigt lugn..
Enda rörelsen var när den vicka på benen lite oså :)
En dag med hyffsat blandade känslor..
Lämnade Thea på dagis och gjorde mig redo för första dagen på praktiken!
Som jag sett fram emot, var förväntansfull emot, gjort upp samåk med min handledare osv.
När jag kliver ur bilen hemma, så FORSAR blodet ur mig..hade blött igenom kläder & allt följt av magsmärtor, tårar, tankar.. Funderade på hur jag skulle klara av första passet på praktiken i det skicket? Med tankarna på att man höll på att gå igenom ett missfall? Bad Peter att han fick ringa till handledaren och förklara läget och att jag återkommer när jag mår bättre.. Härligt första intryck på en ny praktik? Men vad gör man :S
Efter ett pars timmar väntan på en telefontid kom vi iväg till Kvinnokliniken..
Jag var inställd helt på att det var ett missfall.. Men kände att jag behövde få information, om hur allt går till, nåt man behöver tänka på, hur lång tid man ska blöda etc. Avbokningar av kub, inskrivning mm. Allt på en gång..
Startade med ett samtal och dom höll ju med om att det onekligen lät som ett missfall, men en undersökning med ultrlaljud skulle göras för att se vad som fann kvar, om nåt redan kommit ut osv.
Och vad syns då på skärmen? En livs levande bebis som mår hur bra som hellst!
Undersökningar gjordes och dom hittar inte varför jag blöder :S man kan tydligen blöda utan att det finns någon förklaring till det.. Blodkärl, att moderkakan flyttar sig eller vad de nu kunde vara..om det inte slutat om 2 v ska jag återkomma.. Klart man undrar hur man kan blöda så mycket, var blodet kommer ifrån.. Trist att gå oventande..
Men jag är otroligt lättad över att se hur vild & pigg Lilla Ruu ändå är! :D
Det var vevande armar, kullerbyttor & sparkar konstant under tjuvtitten, tyvärr var inte Pappa Ru med inne i undersökningsrummet. Jag valde att ha honom i väntrummet då jag inte vill visa mig särandes i dehär blodiga skicket i en kombination av gyninstrument...
Fast snart är de fredag & då får vi en gemensam titt av Lilla Ru!
Som jag sett fram emot, var förväntansfull emot, gjort upp samåk med min handledare osv.
När jag kliver ur bilen hemma, så FORSAR blodet ur mig..hade blött igenom kläder & allt följt av magsmärtor, tårar, tankar.. Funderade på hur jag skulle klara av första passet på praktiken i det skicket? Med tankarna på att man höll på att gå igenom ett missfall? Bad Peter att han fick ringa till handledaren och förklara läget och att jag återkommer när jag mår bättre.. Härligt första intryck på en ny praktik? Men vad gör man :S
Efter ett pars timmar väntan på en telefontid kom vi iväg till Kvinnokliniken..
Jag var inställd helt på att det var ett missfall.. Men kände att jag behövde få information, om hur allt går till, nåt man behöver tänka på, hur lång tid man ska blöda etc. Avbokningar av kub, inskrivning mm. Allt på en gång..
Startade med ett samtal och dom höll ju med om att det onekligen lät som ett missfall, men en undersökning med ultrlaljud skulle göras för att se vad som fann kvar, om nåt redan kommit ut osv.
Och vad syns då på skärmen? En livs levande bebis som mår hur bra som hellst!
Undersökningar gjordes och dom hittar inte varför jag blöder :S man kan tydligen blöda utan att det finns någon förklaring till det.. Blodkärl, att moderkakan flyttar sig eller vad de nu kunde vara..om det inte slutat om 2 v ska jag återkomma.. Klart man undrar hur man kan blöda så mycket, var blodet kommer ifrån.. Trist att gå oventande..
Men jag är otroligt lättad över att se hur vild & pigg Lilla Ruu ändå är! :D
Det var vevande armar, kullerbyttor & sparkar konstant under tjuvtitten, tyvärr var inte Pappa Ru med inne i undersökningsrummet. Jag valde att ha honom i väntrummet då jag inte vill visa mig särandes i dehär blodiga skicket i en kombination av gyninstrument...
Fast snart är de fredag & då får vi en gemensam titt av Lilla Ru!
Pustar ut en aning! :)
Jaaa!! :D
Idag kom hjärtljudsapparaten som jag nämnt tidigare här i bloggen..
En del har skrivit om den att de kan vara lite trixit att hitta hjärtljudet oså i början men jag hade tur, behövde inte leta så många sekunder på magen innan jag hittade ljudet av det fantatiska lilla hjärtat som puffade där inne! :)
Bäst var att det fanns utgångar till 2 par hörlurar, så både älskling & jag kunde lyssna samtidigt!! ♥
Efter allt nervositet man har, som säkert är normal hos alla blivande föräldrar såhär i början av en graviditet, så känns det ändå som en enorm lättnad att höra att hjärtat slår fint, NÅGON liten filur LEVER inuti mig!
Igår var vi i familjen på barnmässan i Karlstad, fick en massa startpaket till kommande bebis..
Så nu har Lilla Liten sina första bodysar, strumpor, blöjjor, tvättlappar, salvor, nappflaska medmera!
// Mamma Ruu.
Idag kom hjärtljudsapparaten som jag nämnt tidigare här i bloggen..
En del har skrivit om den att de kan vara lite trixit att hitta hjärtljudet oså i början men jag hade tur, behövde inte leta så många sekunder på magen innan jag hittade ljudet av det fantatiska lilla hjärtat som puffade där inne! :)
Bäst var att det fanns utgångar till 2 par hörlurar, så både älskling & jag kunde lyssna samtidigt!! ♥
Efter allt nervositet man har, som säkert är normal hos alla blivande föräldrar såhär i början av en graviditet, så känns det ändå som en enorm lättnad att höra att hjärtat slår fint, NÅGON liten filur LEVER inuti mig!
Igår var vi i familjen på barnmässan i Karlstad, fick en massa startpaket till kommande bebis..
Så nu har Lilla Liten sina första bodysar, strumpor, blöjjor, tvättlappar, salvor, nappflaska medmera!
// Mamma Ruu.
Nervös
Mindre än en vecka kvar till kub testet då vi för första gången ska få se Lillaruu, jag är hur nervös som helst.. Tänk om något är fel! Vill inte tro det och försöker låta bli att tänka så men när mamma-ruu ända har haft blödningar osv så blir man såklart orolig för att något ska vara fel.. Känns konstigt precis som om Lillaruu redan är en i vår familj fast vi inte ens har sett eller träffat henne/honom så det skulle kännas riktigt jobbigt om nått visar sig vara fel :(
Försöker intala mig själv att allt kommer gå bra, skulle behöva lite goda nyheter nu känner jag..
Mamma-ruu börjar få lite mage så nått är det nog där inne :) Brukar försöka lyssna minst en gång om dagen, finns nog inget bättre... Om det inte vore för att jag är rädd att klämma sönder lillaruu så skulle jag nog helst vilja sova med huvudet vilandes på henness mage. Kan knappt vänta på att det ska bli lite mer mage och lite mer ruu där inne så man kan känna lite sparkar :) Mamma-ruu är världens finaste mamma!!
Sitter i soffan med storasyster-ruu och kollar på pippi, vi vaknade tidigt idag. Mamma-ruu ska få vila och sova ut i helgen det kan hon behöva för här hemma har vi vart sjuka de senaste veckorna och dessutom smet jag iväg nästan en vecka på en liten semester tripp som var planerad sedan länge, lite opassande med tanke på hur mamma-ruu har mått de senaste veckorna men nu är jag hemma igen och tänker inte lämna henne själv mer!
Idag kommer en massa ovetande ruu-släktingar hit på lite fika, vi har ju planerat och funderat länge på hur vi ska berätta för alla och vi har kommit på en riktigt kul idé :) ska bli skönt att berätta för alla så man slipper bita sig i tungan hela tiden, har hållt på att försäga mig flera gånger hehe.
Nu vaknade Mamma-ruu så nu blir det frukost!
Trevlig helg!
//Pappa-Ruu
Försöker intala mig själv att allt kommer gå bra, skulle behöva lite goda nyheter nu känner jag..
Mamma-ruu börjar få lite mage så nått är det nog där inne :) Brukar försöka lyssna minst en gång om dagen, finns nog inget bättre... Om det inte vore för att jag är rädd att klämma sönder lillaruu så skulle jag nog helst vilja sova med huvudet vilandes på henness mage. Kan knappt vänta på att det ska bli lite mer mage och lite mer ruu där inne så man kan känna lite sparkar :) Mamma-ruu är världens finaste mamma!!
Sitter i soffan med storasyster-ruu och kollar på pippi, vi vaknade tidigt idag. Mamma-ruu ska få vila och sova ut i helgen det kan hon behöva för här hemma har vi vart sjuka de senaste veckorna och dessutom smet jag iväg nästan en vecka på en liten semester tripp som var planerad sedan länge, lite opassande med tanke på hur mamma-ruu har mått de senaste veckorna men nu är jag hemma igen och tänker inte lämna henne själv mer!
Idag kommer en massa ovetande ruu-släktingar hit på lite fika, vi har ju planerat och funderat länge på hur vi ska berätta för alla och vi har kommit på en riktigt kul idé :) ska bli skönt att berätta för alla så man slipper bita sig i tungan hela tiden, har hållt på att försäga mig flera gånger hehe.
Nu vaknade Mamma-ruu så nu blir det frukost!
Trevlig helg!
//Pappa-Ruu
v.12 (11+0)
I vecka 12 är barnet stort som mammas lillfinger, i medeltal 5,8 cm från hjässa till stjärt - utsträckt ungefär 9 cm långt och väger runt 40 gram.
(bild & text från www.growingpeople.se)
Nu är det 8 dagar kvar tills KUB-ultraljudet, fick ett brev hem igår med tid & information.
Vi trodde såklart att man skulle få ett foto från ultraljudet (eftersom alla andra fått de) men det är tydligen olika från län till län. I vårt brev stod det särskilt att vi inte kommer få någon bild.
Vilket känns trist med tanke på att det var så vi skulle berätta för våra anhöriga, med ett roligt vykort!
Nu får vi tänka om litegrann..
(bild & text från www.growingpeople.se)
Nu är det 8 dagar kvar tills KUB-ultraljudet, fick ett brev hem igår med tid & information.
Vi trodde såklart att man skulle få ett foto från ultraljudet (eftersom alla andra fått de) men det är tydligen olika från län till län. I vårt brev stod det särskilt att vi inte kommer få någon bild.
Vilket känns trist med tanke på att det var så vi skulle berätta för våra anhöriga, med ett roligt vykort!
Nu får vi tänka om litegrann..
Rena mardrömmen..
De senaste 3 eftermiddagarna/kvällarna har jag haft ett sjukt illamående..
Dagarna & morgonen går ganska bra bara jag äter frukost..men sen får jag inte i mig nåt mer ätbart resten av dagen! Försökt med lite frukt & riskakor men inga stora mängder kommer ner innan jag får rusa till toalletten och spy, extra kul är de när Thea följer med som en liten svans och också står med huvudet halvt nere i toan & säger " Mamma spyr"..
Under dagen när jag mår bra glömmer jag nästan bort hur hemska dehär kvällarna är.. Har inte orkat va uppe utan har gått & lagt mig strax efter Thea på kvällarna..
Så läser man efter tips i forum och bara ser massa som spytt & mått dåligt fram tills halva graviditeten och en del fram till förlossningen, en del som inte fått behållt sin middag på hela tiden.. Motiverande, vad fan har jag gett mig in på?! Och hur fan kan jag va ensam med ett barn just nu som kräver mer än vad jag orkar?! Dåligt planerat..
Dagarna & morgonen går ganska bra bara jag äter frukost..men sen får jag inte i mig nåt mer ätbart resten av dagen! Försökt med lite frukt & riskakor men inga stora mängder kommer ner innan jag får rusa till toalletten och spy, extra kul är de när Thea följer med som en liten svans och också står med huvudet halvt nere i toan & säger " Mamma spyr"..
Under dagen när jag mår bra glömmer jag nästan bort hur hemska dehär kvällarna är.. Har inte orkat va uppe utan har gått & lagt mig strax efter Thea på kvällarna..
Så läser man efter tips i forum och bara ser massa som spytt & mått dåligt fram tills halva graviditeten och en del fram till förlossningen, en del som inte fått behållt sin middag på hela tiden.. Motiverande, vad fan har jag gett mig in på?! Och hur fan kan jag va ensam med ett barn just nu som kräver mer än vad jag orkar?! Dåligt planerat..
Angelsounds!
Idag har jag beställt en Angelsound apparat, hjärtljudsapparat, doppler & allt vad den kallas!
En häftig manick som man använder i hemmet för att lyssna på bebisens hjärta, man kan även spela in hjärtljuden på skiva oså om man vill.
Redan från v.12 ska man kunna höra! Så det kanske blir lagomt tills jag får hem den som man kan börja lyssna, om det nu finns några hjärtslag därinne att lyssna på! Vilket jag såklart hoppas & tror..
En häftig manick som man använder i hemmet för att lyssna på bebisens hjärta, man kan även spela in hjärtljuden på skiva oså om man vill.
Redan från v.12 ska man kunna höra! Så det kanske blir lagomt tills jag får hem den som man kan börja lyssna, om det nu finns några hjärtslag därinne att lyssna på! Vilket jag såklart hoppas & tror..
Inbokat.
Nu är tid för ultraljud bokad fredagen om två veckor, och det blev den 1a april.
Då är jag gravid i v.13 (12+1) om allt är och gått som det ska!
Blodprover.
Idag tog jag mig för att gå upp till LAB för att ta blodprover inför inskrivning på MVC och till KUB testet..
Det blev inte mindre än 5 rör blod!! Herregud vad jag höll på att svimma på dendär stolen.. Hade med mig storasyster Ru som skulle va mitt stöd för att jag inte skulle kunna fjanta mig för att på så vis föregå med gott exempel och visa att det inte är nå farligt.. Samtidigt som jag sitter med kanylen i armen sitter sköterskan & delar ut plåster & gosedjur till syster Ru & gullar med henne istället för att bara titta på min arm.. Så jag insåg att njaa, nästa gång sattsar jag nog på att gå dit utan henne! Gulligt tänkt av sköterskan förstås :) Men för svimfärdiga lilla mig blev de ett extra oros moment..
Idag såg jag på familjelivs kalender att 25,7% av graviditeten nu är passerad. Låter mycket! Det är ju alltså bara 3/4 delar kvar.. Första tiden kanske går lite extra fort..
Väntar nu på att telefontiden på Ultraljudskliniken ska öppna, för idag samma dag jag lämnat prover ska jag ju ringa dit och boka tid för ett ultraljud som också är en del av KUB-testet.
Vecka 11 (10+0)
Imorgon är det tänkt att jag ska gå till LAB för att lämna blodprover inför KUB-testet, och vanliga blodprover till inskrivningen. Men vi får se om jag får flytta fram det tills nästa vecka, storasyster ru är hemma och är sjuk & pappa ru är ju på semester så jag är ganska låst hemma. Proverna skulle tas mellan den 17e och den 23e. Så jag har ju några dagar på mig! Egentligen väldigt få dagar eftersom det är en helg mitt mellan de datumen.
Men det var noga att proverna skulle tas en vecka före ultraljudet till KUB-testet, och att ultraljudet hellst skulle göras i v.12 för att få så exakta mått som möjligt..
För övrigt borde jag egentligen kontaktat gyn igen, pga små blödningar som jag haft tillochfrån sista 1.5 veckan.
Ringde i början av förra veckan men pga att jag inte haft ont i magen så menade dom på att det inte var mycke att göra.. Att det kunde bero på många saker som var "ofarliga" pga myckt ytliga blodkärl man kan ha när man är gravid osv.. Lågt liggande moderkaka kunde också vara en vanlig orsak, fanns flera olika orsaker det kunde bero på..
Men när det känns så envist så börjar man ju undra om allt verkligen är normalt..
Det lär väl visa sig på KUB-testet hursomhellst, om ca 1 vecka eller vad det nu blir..
Idag har jag gått 10 fulla veckor och går därför in i vecka 11!
Men det var noga att proverna skulle tas en vecka före ultraljudet till KUB-testet, och att ultraljudet hellst skulle göras i v.12 för att få så exakta mått som möjligt..
För övrigt borde jag egentligen kontaktat gyn igen, pga små blödningar som jag haft tillochfrån sista 1.5 veckan.
Ringde i början av förra veckan men pga att jag inte haft ont i magen så menade dom på att det inte var mycke att göra.. Att det kunde bero på många saker som var "ofarliga" pga myckt ytliga blodkärl man kan ha när man är gravid osv.. Lågt liggande moderkaka kunde också vara en vanlig orsak, fanns flera olika orsaker det kunde bero på..
Men när det känns så envist så börjar man ju undra om allt verkligen är normalt..
Det lär väl visa sig på KUB-testet hursomhellst, om ca 1 vecka eller vad det nu blir..
Idag har jag gått 10 fulla veckor och går därför in i vecka 11!
Pappa ru är avundsjuk
ca 6 veckor sedan vi fick reda på att Mamma ru var gravid, Har aldrig känt mig så glad och så lycklig som då. Låg och lyssnade på Mamma rus mage häromdagen, lät anorlunda nästan som någonting sprattlade där inne och då insåg jag att jag faktiskt är lite avundsjuk eftersom hon får vara så nära hela tiden medans jag mest kan stå bredvid och se på. Finns inget bättre än att ligga och lyssna, känna och bara få vara så nära både mamma och ru, inget kan få mig att känna mig så lugn och tillfreds. Blir bra sen när ru kommer ut så jag kan hjälpa till mer :)
Mamma ru blir finare och finare för varje dag som går. Hennes hy är super len och jag skulle vilja hålla om dom båda hela dagarna om det gick. Inte många veckor kvar nu tills vi kommer berätta för alla om vår lilla mini ru som växer där inne. Kommer bli skönt att slippa tänka på vad man säger och till vem man säger det fast än så länge känns det roligt att det är en hemlighet men jag tycker synd om mamma ru som är så illamående hela dagarna speciellt när hon har så mycket att göra hela tiden. Hon är en imponerande kvinna, inte många som skulle fixa så många saker samtidigt <3
Ska åka bort några dagara den här veckan, kommer sakna dom så otroligt mycket... Har faktiskt tänk ställa in och stanna hemma flera gånger men vi får väll mysa extra mycket när jag kommer hem igen!
Längtar tills vi får se lilla ru för första gången, de första veckorna kändes overkliga och precis som vanligt men sen gick vi på vårt första bvc besök och då helt plötsligt kändes allt så verkligt. Att kunna berätta för någon utomstående och få lite info om vad som väntar oss gjorde mycket. Inte många veckor tills det är dags för ultraljud, det kommer bli otroligt roligt och spännande att få se vår lilla ru :) vi funderar även på att göra en 3d ultraljuds undersökning senare, kul med lite extra ultraljuds bilder och en liten film så man kan se hur ru rör på sig där inne :) Tror lilla ru och syskon kommer uppskatta det minst lika mycket!
Nu ska pappa ru äta frukost!
Hade bra
Mamma ru blir finare och finare för varje dag som går. Hennes hy är super len och jag skulle vilja hålla om dom båda hela dagarna om det gick. Inte många veckor kvar nu tills vi kommer berätta för alla om vår lilla mini ru som växer där inne. Kommer bli skönt att slippa tänka på vad man säger och till vem man säger det fast än så länge känns det roligt att det är en hemlighet men jag tycker synd om mamma ru som är så illamående hela dagarna speciellt när hon har så mycket att göra hela tiden. Hon är en imponerande kvinna, inte många som skulle fixa så många saker samtidigt <3
Ska åka bort några dagara den här veckan, kommer sakna dom så otroligt mycket... Har faktiskt tänk ställa in och stanna hemma flera gånger men vi får väll mysa extra mycket när jag kommer hem igen!
Längtar tills vi får se lilla ru för första gången, de första veckorna kändes overkliga och precis som vanligt men sen gick vi på vårt första bvc besök och då helt plötsligt kändes allt så verkligt. Att kunna berätta för någon utomstående och få lite info om vad som väntar oss gjorde mycket. Inte många veckor tills det är dags för ultraljud, det kommer bli otroligt roligt och spännande att få se vår lilla ru :) vi funderar även på att göra en 3d ultraljuds undersökning senare, kul med lite extra ultraljuds bilder och en liten film så man kan se hur ru rör på sig där inne :) Tror lilla ru och syskon kommer uppskatta det minst lika mycket!
Nu ska pappa ru äta frukost!
Hade bra
Ännu är det hemligt! :)
I min mage ligger Lilla Ru och växer.
Mamma Ru & Pappa Ru försöker klura ut något roligt sätt att berätta nyheten för våra familjer, och vi har våra idéer men några veckor till ska det allt vara hemligt.
Just nu är jag gravid i vecka 10 (9+1).
Vi har vetat om denna graviditet sen första fredagen i februari, vecka 4+1.
Jag visste nästan redan innan jag gjorde testet att jag var gravid, pga ömma bröst, ökad kroppstemp pluss att jag drömde att jag var det flera gånger.
Jag har ett barn sen tidigare, och den graviditeten inser jag nu hur lindrig den var.
Denna graviditet är hittils rena mardrömmen, jag mår illa nästan konstant, jag har spytt, jag får kväljningar, jag är dödstrött dygnet runt, jag har ingen som hellst aptit men ändå försöker jag äta för att lindra illamåendet och BLÄ! Tålamodet har nått botten & jag bara väntar på att veckorna ska rulla på lite fortare och att jag ska bli piggare & må bättre.
Det som gör saken svårare är att man inte berättat för omgivningen, så man får försöka hålla god min & se glad ut fast att man mår skit! :)
En sak som gör det hela lite roligt är ändå att man hela tiden får pikar,hör påståenden, frågor och hintar från alla håll om inte vi ska ha barn snart!? :) Men på nåt sätt har vi lyckats skämta bort det och nekat, sagt att de kommer ju såklart tids nog. Fast jag kan ju gissa att en & annan kommer känna sig lite bitter sen när dom vet att vi nekat fast att dom hela tiden haft rätt! Det gör ju det hela lite extra kul med att hålla saken hemlig.
Även om jag är övertygad om att ingen kommer bli speciellt förvånad eller överraskad när nyheten kommer ut, men ändå! :D
Denhär bloggen ska förhoppningsvis inte ha några läsare förän jag länkat till den i min ordinarie blogg, när hemligheten inte längre är hemlig, men det är kul att skriva av sig lite nu som man kan kika tillbaka på lite senare och som våra anhöriga kan få läsa om sen & se vad dom inte visste.
Hittils är iallafall min sambo ett enormt stöd, han är minst lika insatt i graviditeten som vad jag är!
Han sitter och läser vecka för vecka om hur utvecklingen går till och vad som händer med min kropp, han hjälper mig med den lilla vilden som vi redan har här hemma så att jag får möjlighet att vila osv.
På återseende!
Mamma Ru & Pappa Ru försöker klura ut något roligt sätt att berätta nyheten för våra familjer, och vi har våra idéer men några veckor till ska det allt vara hemligt.
Just nu är jag gravid i vecka 10 (9+1).
Vi har vetat om denna graviditet sen första fredagen i februari, vecka 4+1.
Jag visste nästan redan innan jag gjorde testet att jag var gravid, pga ömma bröst, ökad kroppstemp pluss att jag drömde att jag var det flera gånger.
Jag har ett barn sen tidigare, och den graviditeten inser jag nu hur lindrig den var.
Denna graviditet är hittils rena mardrömmen, jag mår illa nästan konstant, jag har spytt, jag får kväljningar, jag är dödstrött dygnet runt, jag har ingen som hellst aptit men ändå försöker jag äta för att lindra illamåendet och BLÄ! Tålamodet har nått botten & jag bara väntar på att veckorna ska rulla på lite fortare och att jag ska bli piggare & må bättre.
Det som gör saken svårare är att man inte berättat för omgivningen, så man får försöka hålla god min & se glad ut fast att man mår skit! :)
En sak som gör det hela lite roligt är ändå att man hela tiden får pikar,hör påståenden, frågor och hintar från alla håll om inte vi ska ha barn snart!? :) Men på nåt sätt har vi lyckats skämta bort det och nekat, sagt att de kommer ju såklart tids nog. Fast jag kan ju gissa att en & annan kommer känna sig lite bitter sen när dom vet att vi nekat fast att dom hela tiden haft rätt! Det gör ju det hela lite extra kul med att hålla saken hemlig.
Även om jag är övertygad om att ingen kommer bli speciellt förvånad eller överraskad när nyheten kommer ut, men ändå! :D
Denhär bloggen ska förhoppningsvis inte ha några läsare förän jag länkat till den i min ordinarie blogg, när hemligheten inte längre är hemlig, men det är kul att skriva av sig lite nu som man kan kika tillbaka på lite senare och som våra anhöriga kan få läsa om sen & se vad dom inte visste.
Hittils är iallafall min sambo ett enormt stöd, han är minst lika insatt i graviditeten som vad jag är!
Han sitter och läser vecka för vecka om hur utvecklingen går till och vad som händer med min kropp, han hjälper mig med den lilla vilden som vi redan har här hemma så att jag får möjlighet att vila osv.
På återseende!
Välkommen att följa lilla Ru´s utveckling!
