Ännu är det hemligt! :)
I min mage ligger Lilla Ru och växer.
Mamma Ru & Pappa Ru försöker klura ut något roligt sätt att berätta nyheten för våra familjer, och vi har våra idéer men några veckor till ska det allt vara hemligt.
Just nu är jag gravid i vecka 10 (9+1).
Vi har vetat om denna graviditet sen första fredagen i februari, vecka 4+1.
Jag visste nästan redan innan jag gjorde testet att jag var gravid, pga ömma bröst, ökad kroppstemp pluss att jag drömde att jag var det flera gånger.
Jag har ett barn sen tidigare, och den graviditeten inser jag nu hur lindrig den var.
Denna graviditet är hittils rena mardrömmen, jag mår illa nästan konstant, jag har spytt, jag får kväljningar, jag är dödstrött dygnet runt, jag har ingen som hellst aptit men ändå försöker jag äta för att lindra illamåendet och BLÄ! Tålamodet har nått botten & jag bara väntar på att veckorna ska rulla på lite fortare och att jag ska bli piggare & må bättre.
Det som gör saken svårare är att man inte berättat för omgivningen, så man får försöka hålla god min & se glad ut fast att man mår skit! :)
En sak som gör det hela lite roligt är ändå att man hela tiden får pikar,hör påståenden, frågor och hintar från alla håll om inte vi ska ha barn snart!? :) Men på nåt sätt har vi lyckats skämta bort det och nekat, sagt att de kommer ju såklart tids nog. Fast jag kan ju gissa att en & annan kommer känna sig lite bitter sen när dom vet att vi nekat fast att dom hela tiden haft rätt! Det gör ju det hela lite extra kul med att hålla saken hemlig.
Även om jag är övertygad om att ingen kommer bli speciellt förvånad eller överraskad när nyheten kommer ut, men ändå! :D
Denhär bloggen ska förhoppningsvis inte ha några läsare förän jag länkat till den i min ordinarie blogg, när hemligheten inte längre är hemlig, men det är kul att skriva av sig lite nu som man kan kika tillbaka på lite senare och som våra anhöriga kan få läsa om sen & se vad dom inte visste.
Hittils är iallafall min sambo ett enormt stöd, han är minst lika insatt i graviditeten som vad jag är!
Han sitter och läser vecka för vecka om hur utvecklingen går till och vad som händer med min kropp, han hjälper mig med den lilla vilden som vi redan har här hemma så att jag får möjlighet att vila osv.
På återseende!
Mamma Ru & Pappa Ru försöker klura ut något roligt sätt att berätta nyheten för våra familjer, och vi har våra idéer men några veckor till ska det allt vara hemligt.
Just nu är jag gravid i vecka 10 (9+1).
Vi har vetat om denna graviditet sen första fredagen i februari, vecka 4+1.
Jag visste nästan redan innan jag gjorde testet att jag var gravid, pga ömma bröst, ökad kroppstemp pluss att jag drömde att jag var det flera gånger.
Jag har ett barn sen tidigare, och den graviditeten inser jag nu hur lindrig den var.
Denna graviditet är hittils rena mardrömmen, jag mår illa nästan konstant, jag har spytt, jag får kväljningar, jag är dödstrött dygnet runt, jag har ingen som hellst aptit men ändå försöker jag äta för att lindra illamåendet och BLÄ! Tålamodet har nått botten & jag bara väntar på att veckorna ska rulla på lite fortare och att jag ska bli piggare & må bättre.
Det som gör saken svårare är att man inte berättat för omgivningen, så man får försöka hålla god min & se glad ut fast att man mår skit! :)
En sak som gör det hela lite roligt är ändå att man hela tiden får pikar,hör påståenden, frågor och hintar från alla håll om inte vi ska ha barn snart!? :) Men på nåt sätt har vi lyckats skämta bort det och nekat, sagt att de kommer ju såklart tids nog. Fast jag kan ju gissa att en & annan kommer känna sig lite bitter sen när dom vet att vi nekat fast att dom hela tiden haft rätt! Det gör ju det hela lite extra kul med att hålla saken hemlig.
Även om jag är övertygad om att ingen kommer bli speciellt förvånad eller överraskad när nyheten kommer ut, men ändå! :D
Denhär bloggen ska förhoppningsvis inte ha några läsare förän jag länkat till den i min ordinarie blogg, när hemligheten inte längre är hemlig, men det är kul att skriva av sig lite nu som man kan kika tillbaka på lite senare och som våra anhöriga kan få läsa om sen & se vad dom inte visste.
Hittils är iallafall min sambo ett enormt stöd, han är minst lika insatt i graviditeten som vad jag är!
Han sitter och läser vecka för vecka om hur utvecklingen går till och vad som händer med min kropp, han hjälper mig med den lilla vilden som vi redan har här hemma så att jag får möjlighet att vila osv.
På återseende!
Kommentarer
Trackback
