lillaaruu

Dagen började för mig vid 05.00, jag låg på sidan med ett konstigt tryck med min hand mot magen.

Idag fick jag ny tid på kvinnokliniken i karlstad, konstigt nog var de skitsvårt att komma fram på telefon.. Bara upptaget utan att ens någon telefonkö fanns. Lagom motiverande!

Jag sover ganska dåligt på senare tid pga andningsproblem.
Förkyld, graviditetsförkylning, nässprays beroende, allergi eller vad som nu orsakar detta?
Jobbigt är det & jag tror att detta är en bidragande orsak till att jag är trött jämt, för jag sover kasst.

Sover hursomhellst i ett sånt stadie att jag minns alla mina drömmar!
Häromdagen drömde jag om att ett ultraljud gjordes och att det visade sig vara en pojke i magen.
Mysig dröm där allt var bra!
Natten som var drömde jag istället något helt motsatt, jag fick ett primatur barn i v.24 som var döfött så hjärt/lungräddning påbörjades. Barnet var i den drömmen en flicka!

Antar att dessa konstiga drömmar dyker upp på grund av en viss oro som jag ändå har i kroppen.
Även om undersökningar gjorts och inga fel hittas så är jag ganska övertygad om att allt ändå inte är okej.
Varför isf skulle jag fortfarande ha blödningar till och från helt utan anledning?!
Skulle ju återkomma denna vecka om det inte gett sig, men mitt upptagna schema & min yttre inställning till att inte vilja ringa för att jag är rädd att bli tagen för en hypokondriker håller mig tillbaka.

Kan ju va något som ställer till de som inte alls är relaterat till graviditeten. Vem vet. Illamåendet har avtagit lite grann större delen av dagarna trotts att de vissa stunder blir så illa att jag blir smått galen fast sålänge den inte är konstant så är jag nöjd för då känns det som det går åt rätt håll iallafall, en extrem yrsel & känslan av att jag svimmar närsomhellst finns dock kvar.

Imorgon eller senast fredag ska jag ändå ringa!

Vilket klagande & gnälligt inlägg det blev.

Jobbigt att se sin flickvän må dåligt, försöker hjälpa till med så mycket jag kan för att hon ska må bra men så kommer plötsligt illamåendet, yrseln och tröttheten... Känner mig otillräcklig när jag inte kan få henne att må bra o det känns faktiskt skit!! Jag vet ju varför hon mår dåligt men jag hoppas ändå att jag ska kunna avlasta henne med så mycket jag kan för att hon ska må bättre men ändå går det inte... frustrerande och jobbigt att se när hon mer eller mindre plågas :( Hade inte riktigt med det här i beräkningarna och hoppas för hennes skull att det blir lättare snart. <3

I morse kollade vi läget med Angelsound apparaten igen och försökte räkna hur fort hjärtat slår :)
Vi lyckades efter några försök få ungefär samma resultat och det hamnade runt 154 slag/min
Det sägs att pojkar har runt 140slag/min och flickor runt 150 men det stämde varken på Thea eller Jasmine så vi får väll se vad det är för en lurig liten sak som kommer ut :)

Själv är jag hur nervös som helst inför allt som kommer, sist tog jag det hela med en klackspark så var det klart men den här gången känns allt anorlunda... Kanske har jag börja tänka anorlunda eller också beror det på de små komplikationerna som varit, ändå är jag övertygad om att allt kommer gå jätte bra så jag vet inte riktigt vad jag är orolig över! Blandade känslor.. Rädd att nått ska hända Elin, Rädd att nått ska hända lilla-ru, allt kommer gå bra, Lilla-ru mår bra, Lilla ru kanske inte mår bra, Elin mår bra, Elin mår dåligt osv osv.
Själv mår jag ju precis som vanligt fysiskt men psykiskt är det faktiskt ganska påfrestande och till råga på allt har jag börjat sova dåligt igen och det gör knappast saken bättre eller också är det av just den anledningen jag inte kan slappna av helt.

Hittills har veckorna gått fort så jag hoppas resten också gör det så vi kan mysa med vår Lilla-ru utan att någon av oss ska behöva må dåligt!!

Tack för alla gratulationer och lycko önskingar :)

//Peter aka Pappa-ruu

Bebisens & mitt hjärtljud med ett litet bildspel.
Sista bilden är en bild där figuren är ungefär lika stor som bebisen i magen är precis just nu! :)

Veckorna har hittills gått väldigt fort, känns som det inte är alls längesen vi fick reda på att Mamma-ru var gravid och då kändes det som en evighet tills vi tänkte berätta för alla men nu helt plötsligt är det dags :)

I fredags var vi på kub testet och fick med oss en liten bild på vår skatt, h*n låg stilla och var jätte duktig under hela undersökningen, barnmorskan tyckte det var jätte roligt för h*n låg precis rätt "som taget ur en bok" :)
Lilla ru låg och vickade lite med benen, hjärtat tickade och all nervositet var plötsligt som bortblåst... Så skönt att se att h*n mådde bra och levde där inne!

När vi kom hem framkallade vi korten och gjorde vykort av dom som vi nu skickat ut till de närmaste Farmor,Farfar,Mormor,Morfar, Fastrar och mostrar osv så imorgon kommer förhoppningsvis alla få varsitt kort :)

57mm från huvud till rumpan!!

Ungefär såhär stor :D


Igår kväll provade vi Angelsound apparaten igen, Mamma-ru letade som besatt efter lilla rus hjärtljud, det slutade med att hela magen var kletig av blågel så jag fick hoppa in o leka barnmorska... En klick blågel senare så hörde både jag och Mamma-ru det fantastiska lilla hjärtat som pumpade där inne :) Vi ska spela in ljudet idag och lägga upp det här på bloggen imorgon så ni får höra ;)

Dags för lite frukost!
//Pappa-Ru

Idag var vi i Karlstad och gjorde ultraljud för KUB-testet.
Vi fick lågrisk, kul att se den lilla, idag var h*n dock väldigt lugn..
Enda rörelsen var när den vicka på benen lite oså :)