lillaaruu

Jobbigt att se sin flickvän må dåligt, försöker hjälpa till med så mycket jag kan för att hon ska må bra men så kommer plötsligt illamåendet, yrseln och tröttheten... Känner mig otillräcklig när jag inte kan få henne att må bra o det känns faktiskt skit!! Jag vet ju varför hon mår dåligt men jag hoppas ändå att jag ska kunna avlasta henne med så mycket jag kan för att hon ska må bättre men ändå går det inte... frustrerande och jobbigt att se när hon mer eller mindre plågas :( Hade inte riktigt med det här i beräkningarna och hoppas för hennes skull att det blir lättare snart. <3

I morse kollade vi läget med Angelsound apparaten igen och försökte räkna hur fort hjärtat slår :)
Vi lyckades efter några försök få ungefär samma resultat och det hamnade runt 154 slag/min
Det sägs att pojkar har runt 140slag/min och flickor runt 150 men det stämde varken på Thea eller Jasmine så vi får väll se vad det är för en lurig liten sak som kommer ut :)

Själv är jag hur nervös som helst inför allt som kommer, sist tog jag det hela med en klackspark så var det klart men den här gången känns allt anorlunda... Kanske har jag börja tänka anorlunda eller också beror det på de små komplikationerna som varit, ändå är jag övertygad om att allt kommer gå jätte bra så jag vet inte riktigt vad jag är orolig över! Blandade känslor.. Rädd att nått ska hända Elin, Rädd att nått ska hända lilla-ru, allt kommer gå bra, Lilla-ru mår bra, Lilla ru kanske inte mår bra, Elin mår bra, Elin mår dåligt osv osv.
Själv mår jag ju precis som vanligt fysiskt men psykiskt är det faktiskt ganska påfrestande och till råga på allt har jag börjat sova dåligt igen och det gör knappast saken bättre eller också är det av just den anledningen jag inte kan slappna av helt.

Hittills har veckorna gått fort så jag hoppas resten också gör det så vi kan mysa med vår Lilla-ru utan att någon av oss ska behöva må dåligt!!

Tack för alla gratulationer och lycko önskingar :)

//Peter aka Pappa-ruu