En dag med hyffsat blandade känslor..
Lämnade Thea på dagis och gjorde mig redo för första dagen på praktiken!
Som jag sett fram emot, var förväntansfull emot, gjort upp samåk med min handledare osv.
När jag kliver ur bilen hemma, så FORSAR blodet ur mig..hade blött igenom kläder & allt följt av magsmärtor, tårar, tankar.. Funderade på hur jag skulle klara av första passet på praktiken i det skicket? Med tankarna på att man höll på att gå igenom ett missfall? Bad Peter att han fick ringa till handledaren och förklara läget och att jag återkommer när jag mår bättre.. Härligt första intryck på en ny praktik? Men vad gör man :S
Efter ett pars timmar väntan på en telefontid kom vi iväg till Kvinnokliniken..
Jag var inställd helt på att det var ett missfall.. Men kände att jag behövde få information, om hur allt går till, nåt man behöver tänka på, hur lång tid man ska blöda etc. Avbokningar av kub, inskrivning mm. Allt på en gång..
Startade med ett samtal och dom höll ju med om att det onekligen lät som ett missfall, men en undersökning med ultrlaljud skulle göras för att se vad som fann kvar, om nåt redan kommit ut osv.
Och vad syns då på skärmen? En livs levande bebis som mår hur bra som hellst!
Undersökningar gjordes och dom hittar inte varför jag blöder :S man kan tydligen blöda utan att det finns någon förklaring till det.. Blodkärl, att moderkakan flyttar sig eller vad de nu kunde vara..om det inte slutat om 2 v ska jag återkomma.. Klart man undrar hur man kan blöda så mycket, var blodet kommer ifrån.. Trist att gå oventande..
Men jag är otroligt lättad över att se hur vild & pigg Lilla Ruu ändå är! :D
Det var vevande armar, kullerbyttor & sparkar konstant under tjuvtitten, tyvärr var inte Pappa Ru med inne i undersökningsrummet. Jag valde att ha honom i väntrummet då jag inte vill visa mig särandes i dehär blodiga skicket i en kombination av gyninstrument...
Fast snart är de fredag & då får vi en gemensam titt av Lilla Ru!
Som jag sett fram emot, var förväntansfull emot, gjort upp samåk med min handledare osv.
När jag kliver ur bilen hemma, så FORSAR blodet ur mig..hade blött igenom kläder & allt följt av magsmärtor, tårar, tankar.. Funderade på hur jag skulle klara av första passet på praktiken i det skicket? Med tankarna på att man höll på att gå igenom ett missfall? Bad Peter att han fick ringa till handledaren och förklara läget och att jag återkommer när jag mår bättre.. Härligt första intryck på en ny praktik? Men vad gör man :S
Efter ett pars timmar väntan på en telefontid kom vi iväg till Kvinnokliniken..
Jag var inställd helt på att det var ett missfall.. Men kände att jag behövde få information, om hur allt går till, nåt man behöver tänka på, hur lång tid man ska blöda etc. Avbokningar av kub, inskrivning mm. Allt på en gång..
Startade med ett samtal och dom höll ju med om att det onekligen lät som ett missfall, men en undersökning med ultrlaljud skulle göras för att se vad som fann kvar, om nåt redan kommit ut osv.
Och vad syns då på skärmen? En livs levande bebis som mår hur bra som hellst!
Undersökningar gjordes och dom hittar inte varför jag blöder :S man kan tydligen blöda utan att det finns någon förklaring till det.. Blodkärl, att moderkakan flyttar sig eller vad de nu kunde vara..om det inte slutat om 2 v ska jag återkomma.. Klart man undrar hur man kan blöda så mycket, var blodet kommer ifrån.. Trist att gå oventande..
Men jag är otroligt lättad över att se hur vild & pigg Lilla Ruu ändå är! :D
Det var vevande armar, kullerbyttor & sparkar konstant under tjuvtitten, tyvärr var inte Pappa Ru med inne i undersökningsrummet. Jag valde att ha honom i väntrummet då jag inte vill visa mig särandes i dehär blodiga skicket i en kombination av gyninstrument...
Fast snart är de fredag & då får vi en gemensam titt av Lilla Ru!
Kommentarer
Trackback
