lillaaruu

I fredags var jag återigen hos barnmorskan, trots att jag hade trott att besöket innan skulle vara det sista.
Men men, allt såg bra ut, bebisen växer precis som h*n ska & barnmorskan konstaterade att bebisens huvud var lååångt där nere.. Så en förlossning borde inte dröja så värst länge kunde man ju tycka då! Men nu har jag väntat heeela helgen, igår var BF datumet & ännu syns ingen bebis till!

Det känns lite som min kropp laddar för vad som komma skall, känner exempelvis att mina sammandragningar blir allt mer starka & ihållande, ibland gör dom tillochmed ont.. För övrigt är jag sjukt trött så jag har sovit ganska mycket denhär helgen, även på dagtid!

Nu är jag alltså gravid på "övertid" även om man inte räknas som överburen än på två veckor..
När jag väntade Thea gick jag över tiden exakt en vecka, men den gången gjorde det mig ingenting alls eftersom jag va pigg & mådde jättebra i kroppen oså.. Dessutom var det kring jul så jag var väldigt sysselsatt med annat runtomkring! Nu känns det lite mer jobbigt att vänta av fler anledningar, dels så gör min foglossning ondare för varje dag som går så jag förflyttar mig ju mest mellan soffan & sängen känns det som, sen så börjar jag bli nervös! Vilket jag heller aldrig hann att bli förra gången! Men jag ska försöka sluta va nervös, det tjänar ju ingenting till att vara det..

Ingen kan säga nåt negativt om min sambos stöd i denhär graviditeten iallafall, tror att få personer skulle stå ut så många månader med en handikappad & negativ flickvän som jag faktiskt varit! :) Ändå har han varit med på i stort sett alla möten osv kring graviditeten, lyssnat på mitt tjat om allt möjligt konstigt som snurrat i huvudet på mig, gått upp tidigt med Thea för att ge mig sovmorgon så fort han är hemma trots att han ska iväg & jobba på kvällen/natten, busat & lekt med Thea så jag kunnat vila/sova middag, skämt bort mig med massage mm.
Jag har världens bästa familj helt enkelt ♥

Nu får vi bara vänta & se när Lilla Ruu behagar att komma till oss! :)
// Mamma Ruu